måndag 2 februari 2009

Inget dagis än...

... idag går tiden ut för kommunen. Vi ville dagis from 2 februari men inte ord vi har hört. Jag tycker ju att de gott kunde höra av sig och tala om att "tyvärr blir det svårt att skaka fram en plats år er Alma men..." Men inte ett pip alltså. Sååå himla trist när det ska strula till sig på en sån här sak. Nu är det ju så att mommo och moffa har lovat att ställa upp nu i februari men det känns ju inte helt rätt att låsa upp dom heller. Fredrik började ju jobba idag igen och imorron ska jag jobba som vanligt och sen rullar det på och det var väl tänkt att vi skulle komma in i nån slags vardag. Jag vet ju att Alma kommer att ha superkul med mommo och moffa så henne går det absolut ingen nöd på! Hade bara varit skönare om det hade kunnat ordna sig utan strul. Läste en artikel om det här problemet i dagens BT om en annan mamma som också skulle ha haft dagis from februari men inte hört nåt och hon verkade ringa och kolla läget men fick inget direkt svar. Jag skulle ju ringa idag jag också men tappade helt lusten efter att ha läst den artikeln, känns hopplöst ändå. Men jag ska ladda batterierna och ringa imorron innan jobbet!

Jag skulle vara duktig och hinna städa idag också var det tänkt men har bara hunnit med att skrubba köksluckorna och köksbänken. Nu låter det som att vi har värsta ingrodda lorten i vårt hem men det är nog mer jag som är en pedant i kropp och själ och har hamnat efter nåt så fruktansvärt med städningen sen jag började jobba igen. Jag blir alltid mer och mer förbannad när jag börjar städa och alla bör hålla sig undan. Dels finns det ju roligare saker att göra än att feja men sen är det också det att ju mer man städar desto mer lort ser man som man måste ta tag i. Vi har ju till exempel ingenstans att göra av saker (har inget garage ännu) vi inte längre använder (men inte vill kasta) eller saker som man använder periodvis. Det betyder att det bunkras upp i lådor, garderober och värst av allt i tvättstugan. Jag blir tokig!!! Jag får ångest och mår faktiskt riktigt dåligt av detta. Och stackars Fredrik (som är dålig som attan på att plocka undan efter sig) får sig alltid en rejäl känga när jag har hållt på ett tag. Det värsta är att jag tror han håller på att dra ner mig också i fördärvet (hi,hi) för man blir som man umgås. Jag har blivit mycket sämre på att hålla efter jag också på senare tid. Nog för att det är svårare nu när man har en ettåring springandes i hasorna som älskar att röja och tömma lådor men nog är det till stor del för att jag känner att det spelar ingen roll. Är det inte jag som plockar undan så är det oftast ingen som plockar undan och det är tröttsamt i längden!

Så nu har jag fått beklagat mig lite.... känns redan mycket bättre, puss!

Inga kommentarer: