Jag har massor med idéer som jag skulle vilja genomföra här hemma, till exempel:
- tapetsera om i sovrummet och sätta brädor bakom sänggaveln och måla sängborden
- tapetsera om fondväggen i Gustavs rum
- få upp tv´n på väggen nere och köpa ny tvbänk
- sätta upp ett staket ute på farstukvisten
- göra klart i garaget och få superordning
- sätta mer häck längsmed garaget
- mm mm, listan skulle kunna göras milslång
Däremot kommer jag inte att kunna genomföra allt detta eftersom jag dels inte kommer att vara särskilt rik under hela 2011 (mammaledigheten gör det med ens ekonomi) och sen så vill jag njuta lite av året också, hihi.
Jag vill komma utomlands också, helst redan i vår. En vecka är allt jag begär... Sen vill jag åka till Värmland och stugan och kunna stanna längre än bara över en helg (om vi känner för det), blir alltid så stressigt annars. Jag vill också hinna börja träna ordentligt och få ordning på ryggen och kanske tom kunna gå ner några kilon (vågar inte hoppas för mycket eftersom jag verkligen inte har kontroll över vad jag stoppar i mig just nu). Tänk om jag kunde få komma ner till målvikt, jag har ju et år på mig nu som jag borde kunna komma igång ordentligt med både matlagning och träning. Det underlättar ju oerhört att inte jobba till 20.15 om kvällarna och faktiskt ha tid att laga mat (nyttig mat). Sen kan jag klämma in en träning eller två i vecka också. Jag ska ut och gå igen. Jag tog en timmes promenad nästan varenda dag med Alma i vagnen när jag var hemma med henne och tänker gör samma sak den här gången efter att Alma blir lämnad på dagis.
Apropå dagis... Jag får ångest vid tanken på att lämna Alma på dagis fast jag ska vara hemma. Vet att det är viktigt för henne att få vara på dagis med sina vänner och få aktivera sig ordentligt nu när mamma inte längre kan ge henne all uppmärksamhet. Men jag får ändå lite ont i magen. Just nu är det en riktig trotsperiod hon har och jag skulle antagligen totalt flippa ur med henne själv hela dagarna (har inget tålamod överhuvudtaget just, som bortblåst). Hon passar ju redan på att busa när jag sitter och ammar och hon vet att jag inte kan komma och stoppa henne på direkten. Verligen stor skillnad med två barn istället för ett, kommer att ta ett bra tag för mig att vänja mig tror jag. Tycker synd om Alma bara... Fast hon verkar mycket lycklig över sin lillebror som tur är =)
Älskade barn!
2 kommentarer:
Ja ett barn är det lättaste och enklaste jag vet i hela mitt liv. Så jag kan inte sätta mig i i hur det är med två men jag tror dig helt klart. Jag kan gå ut med hundarna 10 min och Filip är själv hemma.
Ja du ser... Men Filip är liiite duktigare än Alma när det kommer till att hålla sig ifrån bus, hihi. Skulle aldrig våga lämna Alma själv, det räcker att gå upp på övervåningen och direkt hittar hon på nåt bus. Men det har väl sin charm det också =)
KramKram
Skicka en kommentar